publicerad: 2015
turridning
tur|rid·ning
substantiv
~en ~ar • till 1tur 1 ridning
Singular | |
---|---|
en turridning | obestämd form |
en turridnings | obestämd form genitiv |
turridningen | bestämd form |
turridningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
turridningar | obestämd form |
turridningars | obestämd form genitiv |
turridningarna | bestämd form |
turridningarnas | bestämd form genitiv |