publicerad: 2015
turordning
tur|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • till 1tur 3 och ordning 4
Singular | |
---|---|
en turordning | obestämd form |
en turordnings | obestämd form genitiv |
turordningen | bestämd form |
turordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
turordningar | obestämd form |
turordningars | obestämd form genitiv |
turordningarna | bestämd form |
turordningarnas | bestämd form genitiv |