publicerad: 2015
tut
1tut
substantiv
~en ~ar • pip på kanna; munstycke
Singular | |
---|---|
en tut | obestämd form |
en tuts | obestämd form genitiv |
tuten | bestämd form |
tutens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tutar | obestämd form |
tutars | obestämd form genitiv |
tutarna | bestämd form |
tutarnas | bestämd form genitiv |
2tut
substantiv
~et; pl. ~ • till 2tuta 1
Singular | |
---|---|
ett tut | obestämd form |
ett tuts | obestämd form genitiv |
tutet | bestämd form |
tutets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tut | obestämd form |
tuts | obestämd form genitiv |
tuten | bestämd form |
tutens | bestämd form genitiv |