publicerad: 2015
tuting
tut·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ snaps
Singular | |
---|---|
en tuting | obestämd form |
en tutings | obestämd form genitiv |
tutingen | bestämd form |
tutingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tutingar | obestämd form |
tutingars | obestämd form genitiv |
tutingarna | bestämd form |
tutingarnas | bestämd form genitiv |