SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tutning
tut·­ning substantiv ~en ~ar särsk. till 2tuta 1
Singular
en tutningobestämd form
en tutningsobestämd form genitiv
tutningenbestämd form
tutningensbestämd form genitiv
Plural
tutningarobestämd form
tutningarsobestämd form genitiv
tutningarnabestämd form
tutningarnasbestämd form genitiv