publicerad: 2015
uppringare
upp|ring·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ringarna • till ringa upp
Singular | |
---|---|
en uppringare | obestämd form |
en uppringares | obestämd form genitiv |
uppringaren | bestämd form |
uppringarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppringare | obestämd form |
uppringares | obestämd form genitiv |
uppringarna | bestämd form |
uppringarnas | bestämd form genitiv |