publicerad: 2015
uppringning
upp|ring·ning
substantiv
~en ~ar • till ringa upp
Singular | |
---|---|
en uppringning | obestämd form |
en uppringnings | obestämd form genitiv |
uppringningen | bestämd form |
uppringningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppringningar | obestämd form |
uppringningars | obestämd form genitiv |
uppringningarna | bestämd form |
uppringningarnas | bestämd form genitiv |