publicerad: 2015
uppriktighet
upp|rikt·ig·het
substantiv
~en ~er uppriktig
Singular | |
---|---|
en uppriktighet | obestämd form |
en uppriktighets | obestämd form genitiv |
uppriktigheten | bestämd form |
uppriktighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppriktigheter | obestämd form |
uppriktigheters | obestämd form genitiv |
uppriktigheterna | bestämd form |
uppriktigheternas | bestämd form genitiv |