publicerad: 2015
upprustare
upp|rust·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rustarna upprusta 1
Singular | |
---|---|
en upprustare | obestämd form |
en upprustares | obestämd form genitiv |
upprustaren | bestämd form |
upprustarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upprustare | obestämd form |
upprustares | obestämd form genitiv |
upprustarna | bestämd form |
upprustarnas | bestämd form genitiv |