publicerad: 2015
upprustare
upp|rust·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rustarna upprusta 1
| Singular | |
|---|---|
| en upprustare | obestämd form |
| en upprustares | obestämd form genitiv |
| upprustaren | bestämd form |
| upprustarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| upprustare | obestämd form |
| upprustares | obestämd form genitiv |
| upprustarna | bestämd form |
| upprustarnas | bestämd form genitiv |


