publicerad: 2015
uppruggning
upp|rugg·ning
substantiv
~en ~ar rugga 1
Singular | |
---|---|
en uppruggning | obestämd form |
en uppruggnings | obestämd form genitiv |
uppruggningen | bestämd form |
uppruggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppruggningar | obestämd form |
uppruggningars | obestämd form genitiv |
uppruggningarna | bestämd form |
uppruggningarnas | bestämd form genitiv |