publicerad: 2015
uppstickare
upp|stick·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑stickarna • till sticka upp 2
Singular | |
---|---|
en uppstickare | obestämd form |
en uppstickares | obestämd form genitiv |
uppstickaren | bestämd form |
uppstickarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppstickare | obestämd form |
uppstickares | obestämd form genitiv |
uppstickarna | bestämd form |
uppstickarnas | bestämd form genitiv |