publicerad: 2015
uppstiga
upp|stiga
verb
‑steg, ‑stigit, ‑stigen ‑stiget ‑stigna, pres. ‑stiger • ⟨ngt högt.⟩ mest bildl.: uppstiga på tronen
| Finita former | |
|---|---|
| uppstiger | presens aktiv |
| uppsteg | preteritum aktiv |
| uppstig | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att uppstiga | infinitiv aktiv |
| har/hade uppstigit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| uppstigande | |
| Perfekt particip | |
| en uppstigen + substantiv | |
| ett uppstiget + substantiv | |
| den/det/de uppstigna + substantiv | |
| den uppstigne + maskulint substantiv | |


