publicerad: 2015
uppvaktare
upp|vakt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vaktarna uppvakta 1
Singular | |
---|---|
en uppvaktare | obestämd form |
en uppvaktares | obestämd form genitiv |
uppvaktaren | bestämd form |
uppvaktarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppvaktare | obestämd form |
uppvaktares | obestämd form genitiv |
uppvaktarna | bestämd form |
uppvaktarnas | bestämd form genitiv |