SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
uppvaktning
upp|­vakt·­ning substantiv ~en ~ar till uppvakta 1till uppvakta 2grupp personer i närheten av högt upp­satt person: ​kungen och hans upp­vaktning
Singular
en uppvaktningobestämd form
en uppvaktningsobestämd form genitiv
uppvaktningenbestämd form
uppvaktningensbestämd form genitiv
Plural
uppvaktningarobestämd form
uppvaktningarsobestämd form genitiv
uppvaktningarnabestämd form
uppvaktningarnasbestämd form genitiv