publicerad: 2015
urhem
ur|hem
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • bildl.; till ur- 1
Singular | |
---|---|
ett urhem | obestämd form |
ett urhems | obestämd form genitiv |
urhemmet | bestämd form |
urhemmets | bestämd form genitiv |
Plural | |
urhem | obestämd form |
urhems | obestämd form genitiv |
urhemmen | bestämd form |
urhemmens | bestämd form genitiv |