publicerad: 2015
utfalla
ut|falla
verb
‑föll, ‑fallit, pres. ‑faller • ge som resultat: lotten utföll el. föll ut med vinst; försöket utföll till belåtenhet
Finita former | |
---|---|
utfaller | presens aktiv |
utföll | preteritum aktiv |
utfall | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att utfalla | infinitiv aktiv |
har/hade utfallit | supinum aktiv |
Presens particip | |
utfallande |