publicerad: 2015
utfackningsvägg
ut·fack·nings|vägg
substantiv
~en ~ar • yttervägg som inte är bärande
Singular | |
---|---|
en utfackningsvägg | obestämd form |
en utfackningsväggs | obestämd form genitiv |
utfackningsväggen | bestämd form |
utfackningsväggens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utfackningsväggar | obestämd form |
utfackningsväggars | obestämd form genitiv |
utfackningsväggarna | bestämd form |
utfackningsväggarnas | bestämd form genitiv |