publicerad: 2015
utfackning
ut|fack·ning
substantiv
~en • uppförande av icke-bärande ytterväggar på inre stomme
Singular | |
---|---|
en utfackning | obestämd form |
en utfacknings | obestämd form genitiv |
utfackningen | bestämd form |
utfackningens | bestämd form genitiv |