publicerad: 2015
utfackning
ut|fack·ning
substantiv
~en • uppförande av icke-bärande ytterväggar på inre stomme
| Singular | |
|---|---|
| en utfackning | obestämd form |
| en utfacknings | obestämd form genitiv |
| utfackningen | bestämd form |
| utfackningens | bestämd form genitiv |


