publicerad: 2015
utförsgång
ut·förs|gång
substantiv
~en ~ar • till 1gång 2: bukspottkörtelns utförsgång
Singular | |
---|---|
en utförsgång | obestämd form |
en utförsgångs | obestämd form genitiv |
utförsgången | bestämd form |
utförsgångens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utförsgångar | obestämd form |
utförsgångars | obestämd form genitiv |
utförsgångarna | bestämd form |
utförsgångarnas | bestämd form genitiv |