publicerad: 2015
utförsgåva
ut·förs|gåva
substantiv
~n ‑gåvor • mest i pl.; naturlig förmåga att klara sig i olika situationer
Singular | |
---|---|
en utförsgåva | obestämd form |
en utförsgåvas | obestämd form genitiv |
utförsgåvan | bestämd form |
utförsgåvans | bestämd form genitiv |
Plural | |
utförsgåvor | obestämd form |
utförsgåvors | obestämd form genitiv |
utförsgåvorna | bestämd form |
utförsgåvornas | bestämd form genitiv |