publicerad: 2015
utgångspunkt
ut·gångs|punkt
substantiv
~en ~er • till utgång 2 punkt 1
Singular | |
---|---|
en utgångspunkt | obestämd form |
en utgångspunkts | obestämd form genitiv |
utgångspunkten | bestämd form |
utgångspunktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utgångspunkter | obestämd form |
utgångspunkters | obestämd form genitiv |
utgångspunkterna | bestämd form |
utgångspunkternas | bestämd form genitiv |