publicerad: 2015
utstråla
ut|stråla
verb
~de ~t 1 spridas i form av strålar: solen utstrålar el. strålar ut värme och ljus2 bildl.: hela hans person utstrålar el. (sällan) strålar ut välvilja
Finita former | |
---|---|
utstrålar | presens aktiv |
utstrålas | presens passiv |
utstrålade | preteritum aktiv |
utstrålades | preteritum passiv |
utstråla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att utstråla | infinitiv aktiv |
att utstrålas | infinitiv passiv |
har/hade utstrålat | supinum aktiv |
har/hade utstrålats | supinum passiv |
Presens particip | |
utstrålande | |
Perfekt particip | |
en utstrålad + substantiv | |
ett utstrålat + substantiv | |
den/det/de utstrålade + substantiv |