publicerad: 2015
utstrålning
ut|strål·ning
substantiv
~en ~ar 1 till stråla ut 12 förmåga att fascinera el. fängsla; charm
Singular | |
---|---|
en utstrålning | obestämd form |
en utstrålnings | obestämd form genitiv |
utstrålningen | bestämd form |
utstrålningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utstrålningar | obestämd form |
utstrålningars | obestämd form genitiv |
utstrålningarna | bestämd form |
utstrålningarnas | bestämd form genitiv |