SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
utstrålning
ut|­strål·­ning substantiv ~en ~ar till stråla ut 1förmåga att fascinera el. fängsla; charm
Singular
en utstrålningobestämd form
en utstrålningsobestämd form genitiv
utstrålningenbestämd form
utstrålningensbestämd form genitiv
Plural
utstrålningarobestämd form
utstrålningarsobestämd form genitiv
utstrålningarnabestämd form
utstrålningarnasbestämd form genitiv