publicerad: 2015
utsträckning
ut|sträck·ning
substantiv
~en ~ar 1 grad, omfattning: i stor utsträckning2 läge, orientering
Singular | |
---|---|
en utsträckning | obestämd form |
en utsträcknings | obestämd form genitiv |
utsträckningen | bestämd form |
utsträckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utsträckningar | obestämd form |
utsträckningars | obestämd form genitiv |
utsträckningarna | bestämd form |
utsträckningarnas | bestämd form genitiv |