publicerad: 2015
utsträcka
ut|sträcka
verb
‑sträckte ‑sträckt 1 utsträcka el. sträcka ut en hjälpande hand2 ge större omfattning: de utsträckte Spanienresan till Nordafrika
Finita former | |
---|---|
utsträcker | presens aktiv |
utsträcks (utsträckes) | presens passiv |
utsträckte | preteritum aktiv |
utsträcktes | preteritum passiv |
utsträck | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att utsträcka | infinitiv aktiv |
att utsträckas | infinitiv passiv |
har/hade utsträckt | supinum aktiv |
har/hade utsträckts | supinum passiv |
Presens particip | |
utsträckande | |
Perfekt particip | |
en utsträckt + substantiv | |
ett utsträckt + substantiv | |
den/det/de utsträckta + substantiv |