publicerad: 2015
vagabond
vaga·bond
[vagabån´d]
substantiv
~en ~er • landstrykare, lösdrivare; bohem
| Singular | |
|---|---|
| en vagabond | obestämd form |
| en vagabonds | obestämd form genitiv |
| vagabonden | bestämd form |
| vagabondens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vagabonder | obestämd form |
| vagabonders | obestämd form genitiv |
| vagabonderna | bestämd form |
| vagabondernas | bestämd form genitiv |


