publicerad: 2015
vagabond
vaga·bond
[vagabån´d]
substantiv
~en ~er • landstrykare, lösdrivare; bohem
Singular | |
---|---|
en vagabond | obestämd form |
en vagabonds | obestämd form genitiv |
vagabonden | bestämd form |
vagabondens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vagabonder | obestämd form |
vagabonders | obestämd form genitiv |
vagabonderna | bestämd form |
vagabondernas | bestämd form genitiv |