publicerad: 2015
vagant
vag·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • under medeltiden: kringvandrande skald; vagabond
| Singular | |
|---|---|
| en vagant | obestämd form |
| en vagants | obestämd form genitiv |
| vaganten | bestämd form |
| vagantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vaganter | obestämd form |
| vaganters | obestämd form genitiv |
| vaganterna | bestämd form |
| vaganternas | bestämd form genitiv |


