publicerad: 2015
verbalisering
verb·al·is·er·ing
substantiv
~en ~ar verbalisera
Singular | |
---|---|
en verbalisering | obestämd form |
en verbaliserings | obestämd form genitiv |
verbaliseringen | bestämd form |
verbaliseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
verbaliseringar | obestämd form |
verbaliseringars | obestämd form genitiv |
verbaliseringarna | bestämd form |
verbaliseringarnas | bestämd form genitiv |