publicerad: 2015
verbböjning
verb|böj·ning
substantiv
~en ~ar • till böjning 2 verb
Singular | |
---|---|
en verbböjning | obestämd form |
en verbböjnings | obestämd form genitiv |
verbböjningen | bestämd form |
verbböjningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
verbböjningar | obestämd form |
verbböjningars | obestämd form genitiv |
verbböjningarna | bestämd form |
verbböjningarnas | bestämd form genitiv |