SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vika
1vika adverb • ge vika ge efter
Ordform(er)
vikaadverb
2vika verb vek, vikt el. vikit, vikt n. vikt, pres. viker 1 böja ngt mjukt ca ett halvt varv över en kant: ​vika servetter2 ändra rörelse­riktning: ​vika åt sidan3 dra sig till­baka, ge upp: ​han vek inte en tum från sin över­tygelse4 reservera: ​hon vek hela fre­dagen för mötet​ – De flesta sammansättn. med vik- hör till 2vika 1.
Finita former
vikerpresens aktiv
viks (vikes)presens passiv
vekpreteritum aktiv
vekspreteritum passiv
vikimperativ aktiv
Infinita former
att vikainfinitiv aktiv
att vikasinfinitiv passiv
har/hade vikt (vikit)supinum aktiv
har/hade vikts (vikits)supinum passiv
Presens particip
vikande
Perfekt particip
en vikt + substantiv
ett vikt + substantiv
den/det/de vikta + substantiv
vika av • vika av el. avvika från rätta kursen äv. bildl.
Infinita formeratt vika avinfinitiv aktivPresens participavvikandePerfekt participen avvikt + substantivett avvikt + substantivden/det/de avvikta + substantiv
vika ner sig • ⟨vard.⟩ ge upp
Infinita formeratt vika ner siginfinitiv aktiv
vika sig 1 vika kroppen, böja sig: ​de vek sig dubbla av skratt2 ⟨vard.⟩ ge upp
Ordform(er)vika sig
vika ut sig • ⟨vard.⟩ visa sig nästan naken på bild; berätta öppet om sitt privat­liv
Infinita formeratt vika ut siginfinitiv aktiv