publicerad: 2015
vikingatåg
vik·inga|tåg
substantiv
~et; pl. ~ • till 1tåg 2 viking 1
Singular | |
---|---|
ett vikingatåg | obestämd form |
ett vikingatågs | obestämd form genitiv |
vikingatåget | bestämd form |
vikingatågets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vikingatåg | obestämd form |
vikingatågs | obestämd form genitiv |
vikingatågen | bestämd form |
vikingatågens | bestämd form genitiv |