publicerad: 2015
vinglare
vingl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vinglarna • till vingla 1
| Singular | |
|---|---|
| en vinglare | obestämd form |
| en vinglares | obestämd form genitiv |
| vinglaren | bestämd form |
| vinglarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vinglare | obestämd form |
| vinglares | obestämd form genitiv |
| vinglarna | bestämd form |
| vinglarnas | bestämd form genitiv |


