publicerad: 2015
vinglare
vingl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vinglarna • till vingla 1
Singular | |
---|---|
en vinglare | obestämd form |
en vinglares | obestämd form genitiv |
vinglaren | bestämd form |
vinglarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vinglare | obestämd form |
vinglares | obestämd form genitiv |
vinglarna | bestämd form |
vinglarnas | bestämd form genitiv |