publicerad: 2015
vinkel
vinkel
substantiv
~n vinklar 1 innersta område mellan två linjer som skär varandra: en vinkel på 45 grader2 ensidigt el. anslående perspektiv: artikeln måste ha en vinkel – Alla sammansättn. med vinkel- hör till vinkel 1.
Singular | |
---|---|
en vinkel | obestämd form |
en vinkels | obestämd form genitiv |
vinkeln | bestämd form |
vinkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
vinklar | obestämd form |
vinklars | obestämd form genitiv |
vinklarna | bestämd form |
vinklarnas | bestämd form genitiv |