SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vinkel
vinkel substantiv ~n vinklar innersta om­råde mellan två linjer som skär var­andra: ​en vinkel på 45 graderen­sidigt el. an­slående perspektiv: ​artikeln måste ha en vinkel​ – Alla sammansättn. med vinkel- hör till vinkel 1.
Singular
en vinkelobestämd form
en vinkelsobestämd form genitiv
vinkelnbestämd form
vinkelnsbestämd form genitiv
Plural
vinklarobestämd form
vinklarsobestämd form genitiv
vinklarnabestämd form
vinklarnasbestämd form genitiv