publicerad: 2015
vinkel
vinkel
substantiv
~n vinklar 1 innersta område mellan två linjer som skär varandra: en vinkel på 45 grader2 ensidigt el. anslående perspektiv: artikeln måste ha en vinkel – Alla sammansättn. med vinkel- hör till vinkel 1.
| Singular | |
|---|---|
| en vinkel | obestämd form |
| en vinkels | obestämd form genitiv |
| vinkeln | bestämd form |
| vinkelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vinklar | obestämd form |
| vinklars | obestämd form genitiv |
| vinklarna | bestämd form |
| vinklarnas | bestämd form genitiv |


