publicerad: 2015
vägra
vägra
verb
~de ~t 1 motsätta sig krav el. befallning; inte ge: vägra (att) betala; man vägrade henne hjälp2 inte vilja hoppa: hästen vägrade på sjunde hindret
| Finita former | |
|---|---|
| vägrar | presens aktiv |
| vägras | presens passiv |
| vägrade | preteritum aktiv |
| vägrades | preteritum passiv |
| vägra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vägra | infinitiv aktiv |
| att vägras | infinitiv passiv |
| har/hade vägrat | supinum aktiv |
| har/hade vägrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vägrande | |
| Perfekt particip | |
| en vägrad + substantiv | |
| ett vägrat + substantiv | |
| den/det/de vägrade + substantiv | |


