publicerad: 2015
ärkehertig
ärke|hertig
substantiv
~en ~ar • mest i äldre tid; till ärke- 1
Singular | |
---|---|
en ärkehertig | obestämd form |
en ärkehertigs | obestämd form genitiv |
ärkehertigen | bestämd form |
ärkehertigens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ärkehertigar | obestämd form |
ärkehertigars | obestämd form genitiv |
ärkehertigarna | bestämd form |
ärkehertigarnas | bestämd form genitiv |