publicerad: 2015
öga
öga
substantiv
~t; pl. ögon, best. pl. ögonen 1 synorgan; blick: hon har blå ögon; ha ett gott öga till vara förtjust i; äv. iron.2 smal öppning; punktformigt märke; centrum: nålsöga; tärningens ögon; orkanens öga – Alla sammansättn. med ögon- hör till öga 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett öga | obestämd form |
| ett ögas | obestämd form genitiv |
| ögat | bestämd form |
| ögats | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ögon | obestämd form |
| ögons | obestämd form genitiv |
| ögonen | bestämd form |
| ögonens | bestämd form genitiv |


