publicerad: 2015
ömka
ömka
verb
~de ~t • tycka synd om; beklaga
| Finita former | |
|---|---|
| ömkar | presens aktiv |
| ömkas | presens passiv |
| ömkade | preteritum aktiv |
| ömkades | preteritum passiv |
| ömka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ömka | infinitiv aktiv |
| att ömkas | infinitiv passiv |
| har/hade ömkat | supinum aktiv |
| har/hade ömkats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ömkande | |
| Perfekt particip | |
| en ömkad + substantiv | |
| ett ömkat + substantiv | |
| den/det/de ömkade + substantiv | |
ömka sig
• beklaga sigOrdform(er) ömka sig


