publicerad: 2015
ör
ör
substantiv
~en ~ar • grovt grus; grusbank, revel, holme
Singular | |
---|---|
en ör | obestämd form |
en örs | obestämd form genitiv |
ören | bestämd form |
örens | bestämd form genitiv |
Plural | |
örar | obestämd form |
örars | obestämd form genitiv |
örarna | bestämd form |
örarnas | bestämd form genitiv |