publicerad: 2015
öga
öga
substantiv
~t; pl. ögon, best. pl. ögonen 1 synorgan; blick: hon har blå ögon; ha ett gott öga till vara förtjust i; äv. iron.2 smal öppning; punktformigt märke; centrum: nålsöga; tärningens ögon; orkanens öga – Alla sammansättn. med ögon- hör till öga 1.
Singular | |
---|---|
ett öga | obestämd form |
ett ögas | obestämd form genitiv |
ögat | bestämd form |
ögats | bestämd form genitiv |
Plural | |
ögon | obestämd form |
ögons | obestämd form genitiv |
ögonen | bestämd form |
ögonens | bestämd form genitiv |