publicerad: 2015
ömka
ömka
verb
~de ~t • tycka synd om; beklaga
Finita former | |
---|---|
ömkar | presens aktiv |
ömkas | presens passiv |
ömkade | preteritum aktiv |
ömkades | preteritum passiv |
ömka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ömka | infinitiv aktiv |
att ömkas | infinitiv passiv |
har/hade ömkat | supinum aktiv |
har/hade ömkats | supinum passiv |
Presens particip | |
ömkande | |
Perfekt particip | |
en ömkad + substantiv | |
ett ömkat + substantiv | |
den/det/de ömkade + substantiv |
ömka sig
• beklaga sigOrdform(er) ömka sig