publicerad: 2015
anförare
an|för·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑förarna • militär ledare
Singular | |
---|---|
en anförare | obestämd form |
en anförares | obestämd form genitiv |
anföraren | bestämd form |
anförarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
anförare | obestämd form |
anförares | obestämd form genitiv |
anförarna | bestämd form |
anförarnas | bestämd form genitiv |