publicerad: 2015
appretur
ap·pret·ur
[‑u´r]
N ap·pret·yr
[‑y´r]
substantiv
~en ~er • appreteringsmedel; styvhet erhållen genom appreteringSingular | |
---|---|
en appretur | obestämd form |
en appreturs | obestämd form genitiv |
appreturen | bestämd form |
appreturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
appreturer | obestämd form |
appreturers | obestämd form genitiv |
appreturerna | bestämd form |
appreturernas | bestämd form genitiv |