publicerad: 2015
artikulation
art·ikul·at·ion
substantiv
~en ~er • till artikulera
Singular | |
---|---|
en artikulation | obestämd form |
en artikulations | obestämd form genitiv |
artikulationen | bestämd form |
artikulationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
artikulationer | obestämd form |
artikulationers | obestämd form genitiv |
artikulationerna | bestämd form |
artikulationernas | bestämd form genitiv |