publicerad: 2015
bärga
bärga
[bär`ja]
verb
~de ~t • bärga ett fartyg; bärga seglen ta hem seglen; bärga skörden ta in skörden
| Finita former | |
|---|---|
| bärgar | presens aktiv |
| bärgas | presens passiv |
| bärgade | preteritum aktiv |
| bärgades | preteritum passiv |
| bärga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bärga | infinitiv aktiv |
| att bärgas | infinitiv passiv |
| har/hade bärgat | supinum aktiv |
| har/hade bärgats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bärgande | |
| Perfekt particip | |
| en bärgad + substantiv | |
| ett bärgat + substantiv | |
| den/det/de bärgade + substantiv | |
bärga sig
• klara sig; lägga band på sigOrdform(er) bärga sig


