SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
balans
bal·­ans [‑an´s el. ‑aŋ´s] substantiv ~en ~er jäm­vikt: ​hålla balansen; ​tappa balansenbildl.: ​styrke­balans; ​ekonomisk balans; ​balans i räkenskaperna​ – De flesta sammansättn. med balans- hör till balans 1.
Singular
en balansobestämd form
en balansobestämd form genitiv
balansenbestämd form
balansensbestämd form genitiv
Plural
balanserobestämd form
balansersobestämd form genitiv
balansernabestämd form
balansernasbestämd form genitiv