publicerad: 2015
banditspel
band·it|spel
substantiv
~et; pl. ~ • spel på enarmad bandit; till spel 2
Singular | |
---|---|
ett banditspel | obestämd form |
ett banditspels | obestämd form genitiv |
banditspelet | bestämd form |
banditspelets | bestämd form genitiv |
Plural | |
banditspel | obestämd form |
banditspels | obestämd form genitiv |
banditspelen | bestämd form |
banditspelens | bestämd form genitiv |