publicerad: 2015
befria
be·fria
verb
~de ~t • försätta i frihet; göra fri från; bildl. förlösa spänningar
| Finita former | |
|---|---|
| befriar | presens aktiv |
| befrias | presens passiv |
| befriade | preteritum aktiv |
| befriades | preteritum passiv |
| befria | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att befria | infinitiv aktiv |
| att befrias | infinitiv passiv |
| har/hade befriat | supinum aktiv |
| har/hade befriats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| befriande | |
| Perfekt particip | |
| en befriad + substantiv | |
| ett befriat + substantiv | |
| den/det/de befriade + substantiv | |


