publicerad: 2015
begå
be·gå
verb
begick, begått, begången begånget begångna, pres. begår • göra sig skyldig till; ge upphov till: begå brott; begå ett misstag
Finita former | |
---|---|
begår | presens aktiv |
begås | presens passiv |
begick | preteritum aktiv |
begicks | preteritum passiv |
begå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att begå | infinitiv aktiv |
att begås | infinitiv passiv |
har/hade begått | supinum aktiv |
har/hade begåtts | supinum passiv |
Presens particip | |
begående | |
Perfekt particip | |
en begången + substantiv | |
ett begånget + substantiv | |
den/det/de begångna + substantiv |