publicerad: 2015
bekant
be·kant
adjektiv; n. ~, ~a 1 välkänd person; en gammal bekant en person som man känner sedan länge2 som känner till ngt, känd: är det bekant var Stortorget ligger?
| Positiv | |
|---|---|
| en bekant + substantiv | |
| ett bekant + substantiv | |
| den/det/de bekanta + substantiv | |
| den bekante + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de bekantare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är bekantast | |
| den/det/de bekantaste + substantiv |


