publicerad: 2015
belägring
be·lägr·ing
substantiv
~en ~ar belägra
Singular | |
---|---|
en belägring | obestämd form |
en belägrings | obestämd form genitiv |
belägringen | bestämd form |
belägringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
belägringar | obestämd form |
belägringars | obestämd form genitiv |
belägringarna | bestämd form |
belägringarnas | bestämd form genitiv |